Min dejt skröt om sin kryptoportfölj hela natten, men sköt 200-dollarchecken till mig och flinade: “Jag betalar inte för matälskande…
Hans käke spändes.
“Du beter dig som om jag gjort något hemskt.”
“Jag sa inte att du är hemsk.”
Jag tog ett andetag.
“Jag sa att jag inte ville ha en till dejt.”
Han stirrade på mig.
“Gör du inte det?”
“Inga.”
Han skakade på huvudet.
“Jessie, du tolkar det här fel.”
Sedan log han igen.
“Du klarade det.”
Jag kunde ärligt talat inte tro det.
“Jag vill inte klara ditt prov.”
Han såg förvirrad ut.
“Jag kom hit för middag.”
Jag pekade tillbaka mot restaurangen.
“Jag gick inte med på att bli utvärderad.”
“Så du ska bara gå?”
“Ja.”
Jag gick runt honom.
Jag satte mig i min bil.
Jag låste dörrarna.
Först efter att jag var ensam började mina händer skaka.
Jag öppnade våra meddelanden.
Jag började skriva.
Jag har ett bra jobb.
Jag förväntade mig aldrig att du skulle betala.
Du missförstod mig fullständigt.
Jag läste meddelandet.
Sedan raderades varenda ord.
Istället ringde jag Phoebe.
Hon svarade på andra ringsignalen.
“Hur var dejten?”
Jag stirrade genom vindrutan.
“Tydligen klarade jag det.”
Det blev en paus.
“Det låter hemskt.”
“Det var det.”
Jag berättade allt för henne.
När jag var klar var hon tyst.
“Han sa faktiskt att det var ett test?”
“Japp.”
“Vilken idiot.”
“Kanske har han haft dåliga erfarenheter.”
Phoebe stoppade mig omedelbart.
“Jessie.”
“Vad?”
“Du förklarar honom för mig nu.”
“Jag försöker vara rättvis.”
“Du kan vara rättvis utan att försvara honom.”
Jag grep tag i ratten.
“Jag försöker vara rättvis.”
“Jag vet.”
Hon tystnade.
Sedan sa han något som fick mig att tänka annorlunda.
“Kommer du ihåg när du köpte din bil?”
Jag stönade.
“Snälla gör inte det.”
“Pappa tyckte att du betalade för mycket.”
“Han hade frågor.”
“Så du skapade ett kalkylblad åt honom.”
“Han hade frågor.”
“Du hade redan köpt bilen.”
Jag log trots mig själv.
“Snälla gör inte det.”
Phoebe skrattade.
Sedan mjuknade hennes röst.
“Man tror alltid att om man förklarar sig tillräckligt bra så får ingen döma en.”
Jag tittade ner på mina händer.
Hon hade rätt.
Det var kanske det som hade stört mig mest med Bryce.
Inte 200 dollar.
Inte skaldjuren.
Inte ens förolämpningen.
Det var antagandet att jag var skyldig honom en prestation.
Att jag var tvungen att bevisa att jag var rätt sorts kvinna.
Och om jag klarade hans test skulle han bestämma att jag var värd en till dejt.
Jag ville inte ha det jobbet.
Nästa morgon sms:ade Bryce mig.
Igår kväll blev konstig. Jag försökte inte förolämpa dig. Jag har sett folk utnyttja det förut.
Jag började skriva.
Jag förstår varför…
Sedan raderade jag det.
Ännu ett meddelande anlände.
För vad det är värt, jag gillade dig.
Jag stirrade på skärmen.
Sedan svarade:
“Du förolämpade mig.”
Hans svar kom nästan omedelbart.
“Jag sa att jag inte försökte. Så ett dåligt skämt betyder att jag är en hemsk person?”
Jag skrev:
“Jag sa inte att du är en hemsk person.”
Klicka på knappen Fortsätt läsa nedan för att läsa vidare.
Kommentarer (0)