Min dejt skröt om sin kryptoportfölj hela natten, men sköt 200-dollarchecken till mig och flinade: “Jag betalar inte för matälskande…
Bryce log.
“Förväntar du dig att killen ska betala?”
“Jag kan betala för mig själv.”
“Bra att veta.”
Det irriterade mig tillräckligt för att jag skulle säga emot.
“Min tur.”
Han lutade sig tillbaka.
“Fortsätt.”
Jag tänkte efter en sekund.
“Vad är något du har ändrat uppfattning om under de senaste åren?”
Han skrattade.
“Det är din fråga?”
“Du har haft ungefär tolv.”
Han tänkte på det.
“Jag litade för lätt på folk.”
“Vad har förändrats?”
“Det blev dyrt.”
Sedan bytte han ämne igen.
Just då tänkte jag inte så mycket på svaret.
När räkningen kom var jag helt enkelt redo att åka hem.
Sedan knuffade han den mot mig.
Och allting fick plötsligt mening.
Jag tittade över bordet på honom.
“Du sa att du letar efter mönster.”
“Det gör jag.”
“Vilka mönster?”
“Kvinnor som accepterar dyra dejter.”
Jag stirrade på honom.
“Du valde den här restaurangen.”
“Du sa att du letar efter mönster.”
“Det är inte poängen.”
“Vad är det då?”
Bryce suckade.
“Vissa kvinnor använder dejtingappar för gratis middagar.”
“Och vad gjorde jag som fick dig att tro att jag gjorde det?”
“Du beställde fisk och skaldjur.”
Jag tittade på bordet.
“Vi är på en fiskrestaurang.”
Hans käke spändes.
“Du vet vad jag menar.”
“Nej, det gör jag inte.”
Jag pekade mot checken.
“Du valde restaurangen.”
“Du beställde skaldjurstornet.”
“Du sa att du ville bjuda mig.”
Bryce skakade på huvudet.
“Det är principen.”
Jag höll nästan på att skratta.
“Vilken princip?”
“Att jag inte betalar för matintresserade samtal.”
Jag stirrade på honom.
“Trodde du att jag försökte få en gratis middag före ikväll?”
Han tvekade.
“Bryce.”
“Du måste vara försiktig.”
“Det var inte vad jag frågade om.”
Han rörde sig i stolen.
“En vän berättade för mig vad jag skulle hålla utkik efter.”
“Vad?”
“Kvinnor som föreslår dyra ställen. Sådana saker.”
“Jag föreslog kaffe.”
“Innan jag föreslog middag.”
Jag stirrade på honom.
“Så att acceptera din inbjudan räknades emot mig?”
Bryce öppnade munnen.
Ingenting kom ut.
Kvinnan vid bordet bredvid sänkte sitt glas.
“Han bjöd in dig.”
Bryce vände sig tvärt om.
“Kan du sköta dina egna affärer?”
Jag kunde känna värmen stiga i mitt ansikte.
Jag ville inte att hela restaurangen skulle vara inblandad.
Jag tittade på henne.
“Det är okej. Jag har det.”
Sedan räckte jag upp handen.
“Kaleb?”
Servitören kom över.
“Kan du lägga min huvudrätt och iste på min, tack?”
“Absolut.”
Bryce fnös.
“Allvarligt?”
“Jag tänkte ändå erbjuda hälften.”
“Och nu?”
“Nu betalar jag för min del.”
Han lutade sig tillbaka.
“Jag ser bara till att jag inte blir van.”
Jag tittade rakt på honom.
“Av kvinnan som bad dig hämta kaffe och lära känna dig?”
Han blev tyst.
“Den delen har du fortfarande inte förklarat.”
Caleb återvände med separata kvitton.
Jag lade ner mitt kort.
Bryce stirrade på det.
“Ser du? Så du skulle betala ändå.”
“Ja.”
“Vad bråkar vi ens om då?”
För en sekund höll jag nästan på att börja förklara mig.
Klicka på knappen Fortsätt läsa nedan för att läsa vidare.
Kommentarer (0)